Germs
Novell skriven på beställning av en My till hennes betyg.
Robert tittade på den böjda, kråmade metallen. Där satt de - i tusentals. De bodde, de levde, de frodades.
Väntade på att få byta värld, in i honom. In i hans kropp. In i hans fästning. Hans blick flackade mellan dörrhandtaget in till toaletten och den gråhåriga mannen som hasade sig fram sin väg tillbaka till tv-rummet. En hastig blick tillbaka på handtaget igen. Där satt dem, redo att anfalla. Han hade inte tvättat händerna. Robert hörde på lång väg om någon tvättade händerna. Gubben hade bara hastigt dragit på och av kranen för att Lura Robert till att tro att handtvättning genomfördes. Men Robert lurade man inte så lätt, han visste. Han drog fram en ny duk ur sin trogna våtservettförpackning, fattade grepp om den med sin högra hand och virade den runt sitt högra pekfinger.
Med fingret tryckte han sedan ned handtaget och drog upp dörren, långsamt och försiktigt så att inga dammvirvlar skulle uppstå. Dammvirvlarna är de värsta, man ser dem bara om man har riktigt starkt ljus, men han visste att de fanns där. Han visste. Tusentals och åter tusentals är bakterierna som frodas i dem, men ändå gjorde ingen åt dem. Städpersonalen försäkrade att de gjorde så gott de kunde men ändå, ändå såg Robert dammvirvlarna varje gång han undersökte med ficklampan efter städningen. Han klev in i toalettrummet med en plastbeklädd fot i taget. Fötterna var han inte rädd om, plasten skulle slängas och bytas ut så fort han hittade en papperskorg i korridoren och han visste, att det fanns en där. Robert slängde våtservetten och använde en ny till toalettbesöket. Skickligt undvek han stänk av alla former, han höll sig ovanför vattnet, men inte för högt.
En ny våtservett fick sörja för spolningen, ytterligare en för att skruva på vattnet i handfatet. Varm vatten. Kallt vatten fanns naturligtvis också som alternativ - men Robert hade aldrig förstått varför. Kallt vatten kunde aldrig jämföra sig med varmt när det gällde att döda bakterier. Han tog upp en tvål ur rockfickan och skalade varsamt av förpackningen över de heta ångorna. Sedan började han att tvåla in händerna, underarmarna och ansiktet - allt som varit i kontakt med luften de senaste 15 minuterna. En halvtimme senare sträcker sig Robert efter dörrhandtaget och öppnar. För ett kort ögonblick dör Robert om och om igen. Han tillbringar 5 sekunder skrikandes i helvetets eldar och sedan en halv timme till i handfatet.