Mys berättelse
*My jobbar som telefonsvarare hos Sundsvalls tidningar.*
My flydde ut och kände frihetens vindar mot sitt ansikte, slita tag i hennes hår. De slet, de drog, de lockade iväg henne bort ifrån den stora grå kontorsbyggnaden som stegrade sig mot den mörkgrå himmelen. Men för henne var det ljust, för My var det varmt idag. Hon tyckte sig nästan höra fågelkvitter när hon tog sig runt hörnet till den park hon visste skulle finnas där.
Vanligtvis var det inte mycket till park, ett uttorkat, dött träd och några jordhögar som torkat ut. I mitten av den cirkelformade anordningen fanns det en staty av Fruktbarhetens gudinna Isis, något man vanligtvis inte såg då huvudet ramlat av och burits iväg, och fontänen sprutade inte längre vatten utan som mest rann det blod när något fyllo gått och lagt sig i bassängen nedanför.
My tog några stapplande steg framåt, hon hade aldrig sett sådan grönska förut, bara på foto och i någon skolbok. Men det gröna hade inte varit lika grönt där. Det livfulla var dött där. Allt hon trodde att hon visste om livet krossades nu mot den gamla, grå betongbyggnaden bakom henne när hon barfota tog ett steg ut på gräset.
Det var så mjukt, så otroligt mjukt. "Mjukare är sängkläderna mor har" tänkte My, men tyckte inte riktigt att beskrivningen räckte till..."mjukare än den mjukaste gräddglass" tänkte hon vidare och hnn inte längre innan hon tittade upp mot statyen av Isis mitt i fontänen. Hennes långa lockar som lekte i vattnets porlande färd neråt förtrollade henne och My ryckte till när hon kände någotmot sin fot. hon hoppade till och såg att det var en mask som ville hälsa. "Hej lille vän" sa My glatt och tog upp masken. Den såg så glad ut, så mycket gladare än alla kor hon sett när hon besökt slakterierna, så mycket mer liv än morötterna i rotfruktsdisken. Hon stoppade ner sin nyfunna vän i fickan och betraktade återigen hur vattnet lekte med Isis lockar.
Långt därborta hör hon hur en telefon börjar ringa. My tittar på det nyutslagna blommorna, oh, så färgglada, Det ringer igen. Hon känner hur masken vrider sig lite i fickan. Ännu en signal når hennes öron och hon hoppar till. DET ÄR JU HENNES TELEFON. My slänger sig runt och springer iväg till den stora kontorsbyggnaden, det ringer igen, rusar upp för trapporna, det hinner ringa två signaler,råkubbar mot sin kontorslya, en extra lång signal ljuder, en sån lång signal som alltid ljuder precis innan personen i andra änden gör sig redo för att lägga på
My slänger sig in mot telefonen, det kom ingen mer signal efter den där långa. Kanske hon inte hann. Kanske chefen märkte det. Kanske My får sparken nu. Hon sliter upp telefonluren och andas tungt i den."Hallå?" frågar en perosn i andra änden. My flämtar lite till innan hon kopplar; hon hann. "Godmorgon, det här är Sundsvallspostens servicetelefon, vad kan jag stå till tjänst med?"
THE END.